Dubbelavsnitt: Annorlunda

Här kommer del 3 & 4 av Annorlunda, i ett Dubbelavsnitt eftersom det inte blev något förra veckan :D
 
 
Jag sitter på en stenbänk. Tanken kommer, impulsivt och plötsligt.
Nej, slår det mig. Inte en stenbänk. En fontän uthuggen i sten. 
Ljudet av porlande vatten bakom mig är påtagligt och tydligt, så tydligt att jag stör mig på det. Jag suckar helt enkelt och reser mig upp. Jag minns knappt vad jag gör i den hör rosa körsbärsskogen, så nära människornas marker. Så fort jag har ställt mig upp slår det mig var jag är och vad jag ska göra. Jag har ju sovit över här. Idag ska det firas att jag blev antagen av Satyrernas Gemenskap.
 
 
Jag går bort till ett bord där några män och kvinnor är i färd med att duka upp en festmåltif. Jag går dit för att hjälpa dem, gör fint vid buffén och hämtar blommor som dekor. Sådär. Nu kan alla komma och fira de nya medlemmarna.
 

 Gästerna trillar in, en efter en. Så fort det finns mer än en handfull personer på området sätter festen igång. En kör börjar sjunga till någon som spelar gitarr, vissa dansar till deras musik medan andra flockas runt maten. Själv hugger jag in på den utsökta kalkonen som buffén erbjuder. Jag kan dock inte låta bli att kika bort mot tårtan som står prydligt uppdukad på ett lite mer avskiljt bord.
 
 
Jag sätter mig vid ett av de iordningjorda stenborden på en obekväm sten för att äta min kalkon med tillbehör. Några andra satyrer slår sig ner bredvid mig, och vi småpratar om ointressanta saker som jag aldrig kommer komma ihåg imorgon. När jag har ätit upp ställer jag min disk hos en man som sköter disken.
 
 
Sedan sätter jag mig på en picknickfilt som ligger utbredd på gräset. Jag passar på att äta lite efterrätt; en tårtbit med juice och lite fruktsallad. Precis när jag ska skrapa tallriken ren kommer en ung kille fram till mig.
-Hej, du, vad heter du? undrar han.
-Tail. Vad vill du?
Det var inte meningen att låta otrevlig, men jag är inte särskilt trevlig av naturen.
-Jag undrar om du har varit borta vid ungdomens källa, frågar han.
-Inte vad jag vet, svarar jag.
-Okej, säger han. Det är meningen att alla här ska ha varit det, så därför föreslår jag att du följer med mig.
 
 
Jag gör som han säger och följer efter honom genom skogen. Han svarar inte å några frågor, märker jag efter ett tag, så jag håller tyst.
 
 
Källan är rätt liten, men ser magisk ut i sig.
 Jag hinner inte betrakta den många sekunder innan killen säger:
-Drick.
-Va? säger jag.
-Drick, säger han igen tillrättavisande.
Han verkar inte särskilt pigg på att svara på frågor, så jag gör som han säger helt enkelt.
 
 
Jag lutar mig fram och dricker. Det friska vattnet försvinner ner genom min strupe, och får mig att känna mig piggare. Skarpare i sinnet och samtidigt lugn. Jag tar en klunk till. Det känns verkligen som om jag behövde det här. När jag har druckit färdigt torkar jag mig om munnen och vänder mig mot killen, som ler.
-Slår vad om att du behövde det där, säger han.
Jag nickar. Det behövde jag.
-Vad ska vi göra nu? frågar jag.
-Festa, såklart, säger killen, och hans ögon glittrar. Sedan går vi tillsammans tillbaka mot festen.
 
 
Nästa morgon när jag vaknar har jag inte fått mycket sömn. Det är mobilen som väcker mig. Det är min bästis som skickat ett meddelande. Hon ber mig att gå ut på den stora ängen mellan satyrernas tillhåll och människornas stad. När jag kommer dit flämtar jag till.
 
 
EN LUFTBALLONG! Det är vad som står på gårdsplanen. Och min bästis som vet hur mycket jag har önskat det här! När jag går in i korgoen sitter där en liten lapp:
-Hyrde den åt dig för idag. Vill gratulera till det medlemsskap. Luftballongen är din för hela dagen. Ha det så roligt! //Din bästa vän
 
Jag blir rörd. Rörd över att hon har gjort det här för mig. Mina ögon tåras.
-TACK! ropar jag så högt jag kan, innan jag låter luftballongen segla iväg över himlen.
 
//Rolo