Läsarskriven Novell: Sommartider
För några dagar sedan fick vi in en novell av våra läsare, och vad är inte bättre än att publicera den här på bloggen?
Från Marika: Hej SimnatioN! Jag läste er novell, Mitt Vinterland, och blev inspirerad till att skriva en egen. Nu när det är vinter längtar man till sommaren, och det är precis det min novell handlar om!
Novell: Sommartider av Marika
Jag tittar ut ur fönstret och ser den snöiga bakgården utanför. Gud, vad jag önskar att det vore sommar. Jag är ju en riktig dagrömmare, borde det inte kunna bli sommar då? Inuti mitt huvud. Jag sluter ögonen, testar.
Jag sitter på trappen utanför vårt hus, där det var snö nyss. Skillnaden är att nu lyser solen varmt på mina bara ben, och fjärilarna flaxar runt mitt huvud. Vad hände? Sedan slår tanken mig. Det här är inte på riktigt. Det är bara i mitt huvud. Jag slår genast bort tanken, försöker leva i nuet, som inte existerar.
Jag ställer mig upp och går tvärs över gräsmattan. Den känns så verklig. Drömmer jag verkligen? Tänk om jag drömt att det är vinter, och att det här är verkligheten? Efter en rad till sådana här tankar inser jag att dem inte tjänar något till, jag måste bara leva. Jag följer den lilla stigen från vår tomt som går ner till stranden.
En sval bris drar över mig när jag upptäcker att jag har badkläder under kläderna. Även om jag inte har någon handduk, så lär jag väl torka snabbt i den här värmen. Jag tar av mig det gröna linnet och de vita shortsen, släpper ut mitt uppsatta hår och tar ett simtag.
Vattnet blir djupt fort, men jag har alltid varit bra att dyka, så jag försvinner snabbt ner till botten där jag omedvetet rör upp lite sand. Jag simmar bort från de upprörda stället och öppnar ögonen. Jag har aldrig haft problem att titta under vattnet, men det är klart att saltet svider lite i ögonen.
Snart känner jag behovet av att andas och kommer upp till ytan igen. Jag simmar in till stranden och springer uppför stigen som leder tillbaka till vårt hus. Mamma sitter vid ett bord på altanen med lite saft.
-Vill du ha en glass? frågar hon.
-Okej, säger jag och slår mig ner vid bordet.
Jag är redan torr, när jag sluter ögonen igen och bara vilar.
I samma ögonblick som jag öppnar ögonen igen ser jag var jag är. Jag tittar ut på min snöiga bakgård, och min lillebror petar mig på axeln.
-Alexandra? säger han.
-Ja, vad är det Tim? frågar jag.
-Somnade du? frågar han.
-Nej, säger jag fast jag inte är riktigt säker.
När han fortsätter fråga slår jag bara till honom, springer upp på mitt rum och flyr tillbaka till sommaren.
Slut
Vill du också skicka in en novell, en teckning eller något annat? Skicka det till [email protected]