Svart på Vitt Del 2
Vanessa kommer fram till den mörka, mystiska och otroligt genomtänkta nattklubben Plasma 501. Hon får inte vara ute nu. Men hon bryr sig inte. I ett hörn sitter en kille. Jag måste hälsa. Han är den snygagste som finns. Vanessa går fram till honom.
"Hej" säger hon försiktigt. "Tja" är svaret hon får tillbaka. Hela kvällen tillbringar hon med killen, som presenterar sig som Nathan Black. "Vad heter då då?" "Vanessa Lindrström" Åh, varför har jag det där fula efternamnet? Han kommer att hata mig! Men Nathan och hon har det trevligt. Han kanske är min livs kärlek.
"Blunda" Han säger ordeen med en mjuk röst. Den typ av röst som Vanessa aldrig upplevt. Hon gör som han säger. Hon känner hur en djup smärta tar över henne. Jag klarar inte mer! Hon skirker det inom sig. Det känns som en evighet har gått. Äntligen ber Nathan henne att öppna ögonen.
Vanessa kommer hem och kastar sig på sängen. "Vill du ha middag?" hör hon hur Annika ropar. "Nej tack!" Vanessa är alldeles för trött. Vad gjorde Nathan med henne egentligen? Medan hon sakta, sakta slumrar in kan hon hör sin lillebrors skrik inne i drömmen.
Vanessa vaknar av ett högt blippande på sin mobil. Vem kan det vara? Vanessa skyndar sig att plocka upp den. Det är Nathan. "Det var kul igår. Men jag vill träffa dig mer! Kom till Plasma 501 klockan åtta idag! /Nathan"
Vanessa saknar honom också. Hon överväger smärtan med längtan efter honom. Hon bestämmer sig. Dem måste träffas.
"Mamma, jag går till Bella!" ropar hon. "Okej gumman, men kom inte hem försent!" svarar mamman, upptagen med middagen. "Nej, såklart!" Vanessa tar hissen ner, och tar sedan taxin mot Plasma 501.