Svart på Vitt Del 10
Jag tillbringar dagarna sittande i ett mörkt rum läsandes en bok. Allt känns så dystert utan Nathan. Jag vet inte hur jag ska kunna klara av att aldrig se honom igen. Dag ut, dag in, vecka efter vecka sitter jag i min forölj i väntan på att något ska hända. Men ingenting händer.
Jag har mått dåligt den senaste tiden. Ont i magen och plötslig längtane efter konstiga maträtter. Jag byter kläder till något jag trivs bra med, utsläppt hår och mjukiskläder. Jag börjar sova väldigt mycket. Ibland om dagarna vaknar jag av att jag mår väldigt illa, så illa att jag måste spy. Men jag kan inte komma underfund med vad det är.
En dag känner jag hur någonting rör sig inuti mig, och jag försåt genast att jag måste vara gravid. Naturligtvis. Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Barnet kommer bli mitt och Nathans barn. Det enda minne som jag kommer ha kvar av Nathan. Och barnet kommer aldrig att få träffa sin far.
Jag går till sjukhuset för att ta en titt så att allt är som det ska. Framme får jag träffa en mycket snäll ung vampyrläkare som konstaterar att allt är bra med barnet. "Vem är fadern" frågar läkaren. Och plötsligt blir jag lika arg som jag alltid brukade vara på pappa. "Det har du inte med att göra!" skriker jag. "Du fattar ingenting!" skriker jag samtidigt som jag springer ut därifrån.
När jag kommer hem lägger jag mig och tänker på vad ett barn innebär. Och en stor ångest forslar över mig, dränker mig i ett mörker. Försöker tänka klart. Barnet måste ju ha ett barnrum. Hmm, var kan jag ha det? Jag går till Nathans gamla bibliotek och hittar faktiskt en bok om vampyrbarn. "De ska helst hållas i ett mörkt rum" står det. ett mrökt rum? Biblioteket är ju det mörkaste rummet...... Nästa vecka är biblioteket förvandlat till ett barnrum och jag kan äntligen pusta ut i takt med att min mage blir större.
En natt känner jag bara att det är dags. Men jag ahr ingen lust att åka in till sjukhuset bara för att träffa den unge läkaren jag mötte för några veckor sedan. Jag bestämmer mig helt enkelt för att föda här hemma. Det gör väldigt ont, men jag kämpar på. Jag gör det här för Nathan.
Samma natt föds en liten flicka med Nathans ögon. Han lever igen. Detta måste vara han. Jag lyfter upp barnet i luften och tittar på det. Hmm, vad kan det heta? Ett namn som Nathan skulle gilla? Han pratade alltid om sin mamma Melisse som han tyckte väldigt mycket om, och alla sa att hon var väldigt söt. Barnet är också väldigt sött.... "Melissa" säger jag högt för mig själv. "Du och jag kan klara det här".
Det var sista delen i serien Svart på Vitt, men hoppas att ni tycker att det avr kul att läsa så länge det varade :D