Blondiner i Bridgeport firar påsk
Idag är det långfredagen, så idag tänkte vi bjuda på påsk kombinerat med vårt spel, eftersom de flesta av er tycker om saker ur vårt spel mest. Och eftersom PGC Peach fick fira jul, så passar det väl hur bra som helst att våra Blondiner firar påsk. Detta kommer ske ur Tindra McStephens perspektiv, den i familjen som verkar minst nöjd med festligheterna...
Jag slänger mig på sängen, kokande av ilska. Mamma vill tvinga mig att fira påsk med familjen. Okej, hon bjuder inte in hela släkten. Men i alla fall! Det finns tusen andra saker jag hellre skulle göra än att sitta kring ett bord och knäcka ägg. Jag ligger på sängen ett tag och funderar, men min mage knorrar allt för mycket. Jag smyger mig ut ur mitt rum för att ta något att äta.
Jag sätter mig vid den påskpyntade baren med min favoriträtt, Karlssonbonara. Jag älskar den på Hannahs vis, och det är hon som har lagat den. Jag sätter i halsen och hostar tyst, för jag vill inte att någon ska komma ner och "upptäcka" mig. Då väntar garanterat en utskällning på grund av hur jag betedde mig imorse.
Knappan knakar och jag vänder mig om. Där står mamma, eller Kaylie eftersom hon inte tycker om att bli kalllad mamma. Jag funderar på att gömma mig, men det är för sent, hon har redan sett mig.
-Tindra, jag skulle vilja ta ett allvarligt snack med dig, säger hon.
Jag bara skakar på huvudet, men Kaylie skyndar fram till mig.
-Kom, vi ska på äggjakt nu! fräser hon.
Jag tiger fortfarande.
-Hela familjen kommer. Jocke och Hannah och Diza och jag. Obligatorisk närvaro för dig!
Jag inser att det inte finns något mer att säga och att spelet är förlorat. Hur jag än börjar ryta till kommer mamma att dra upp det.
Det finns bara en sak att göra; att byta om. Jag är säker på att mamma planerar en heldag utomhus, och även om det är sol är det faktiskt ganska kallt. Dessutom ska vi gå till parken, där äggjakten anordnas, och med Diza i barnvagnen kan det ta en evihghet.
Efter en lång promenad är vi äntligen framme. Jag betalar tjejen i kassa en tia, för att få vara med, och tar sedan en korg för att börja traska runt. Jag ser ett vackert, grönt ägg som jag plockar upp, för att bevisa att jag varit delaktig. Det får räcka med det ägget, så jag sätter mig på en fuktig parkbänk. Äggen innehåller alltid godis, så jag öppnar det och börjar smaska på innehållet. Sedan tar jag fram min mobil och messar mina kompisar i en gruppchatt. Jag får medlidsamma kommentarer från alla.
Jag vaknar från min SMS-värld av att mamma viskar något, så att de andra inte ska höra.
-Tindra, du är påskhare ikväll. Dräkten ligger i din byrålåda, säger mamma snabbt och kilar därifrån.
Jag ska just börja ryta på henne, men inser att det är för Dizas skull. Jag vill inte förstöra hennes första påsk, så jag bara suckar och väntar på att få gå hem.
Väl hemma sitter alla samlade kring det påskdukade bordet. De väntar på att jag ska göra entré, vilket jag också ska göra snart. Jag kilar iväg till min byrålåda och tar på mig den muppade kanindräkten som luktar fleece. Det kommer antagligen att bli väldigt varmt.
När jag kommer in i rummet och säger:
-Glad påsk!
Börjar min lillassyter genast skratta. Och jag inser att det var rätt val att inte protestera. Det är så kul att få henne att skratta!
Jag sätter mig vid bordet och äter av den goda maten som serveras. Även om jag inte tyckte det imorse, var det här på sätt och vis den bästa påsken någonsin.
//Rolo och Ida